Nää, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I brevlådan låg PRO-tidningen. Som lockbete för att jag ska börja prenumerera. I he-vete heller. 

Jag VILL inte läsa om friskvårdssatsningar. Jag är trött på dem! Jag vill inte åka på miljövänlig tågresa till Italien heller. Jag vet inte om jag orkar höra mer om klimathotet. Det är väl självklart att vi ska vara rädda om vår miljö. Men går det inte lite för långt? Här i Göteborg breddar man cykelbanorna, för att det ska vara lättare och mer attraktivt att cykla. DET är bra. Om det inte hade varit så att man tar plats från gångbanorna! (Inte från vägarna!). När jag och särbon ska gå och handla får vi gå på led, om inte en av oss ska gå inne bland buskarna... Eller på cykelbanan...

 

I PRO-tidningen finns en del kultur gudbevars. Film, resor (massor av resereklam), musik (Håkan Hellström till exempel 😱), ett mittuppslag med hattar. Reklam för hörapparater (eller abonnemang på batterier till dito kanske det är). Jodå, det finns några artiklar man kan läsa. 

 

Varför kan jag inte känna mig som pensionär! 

 

PS: Det finns förstås några korsord i tidningen. De kan jag ju pyssla med. Man kan vinna skraplotter. Fast jag skickar ju aldrig in några lösningar.