Igår skulle jag ha hand om ett av barnbarnen. En av 4-åringarna. "Nog bra om de är två" tänkte jag. Så jag tog med den andra 4-åringen också och åkte till Slottsskogen. Vädret var okej, men lite kallt. 

I bilen dit fick jag sådana skrattanfall att tårarna rann och magen ömmade. De båda barnbarnen satt där bak och diskuterade. Särbon sa att det lät som "Snillen spekulerar".

 

 "Jag har en skjutare hemma"

"En skjutare!"

"Fast jag skjuter bara tjuvar. En gång träffade jag en tjuv i skogen. Han tjuvade min mössa, mina vantar, mina överdragsbyxor och mina stövlar!"

"Oj! Då fick du frysa ju!"

"Jag fick nya av mamma."

"Men då fick ni tvätta de gamla i tvättmaskinen"

"Ja så klart!"

 

"Tjuvar har skägg!"

"Men min mormor har också skägg. Det är sticksigt."

"Men jag tycker om mormor."

 

 

Det var där jag dog. De tar varandra på så stort allvar och en av dem har livligare fantasi än den andre. De jagar upp varandra liksom. 

Väl i Slottsskogen gick vi till djuren (barnbarnen sprang...). Men det var inte djuren som intresserade. Det var allt vatten som rann nerför bergen och det undersöktes vart det tog vägen.

 

Väl hemma slängde de sig i soffan. Något trötta. De fick bestämma varsin gång vad de skulle se på tv. Det blev Odbod och Pettson.