Jag har kommit till en insikt: Att jag inte är åldersfixerad. Det har jag egentligen aldrig varit. Man kan inte göra mycket åt åldern direkt. Varför tycker jag då att det är jobbigt att vara över 60? Jo:

 

Att man blir åldersdiskriminerad! 

 

Åldersdiskrimineringen finns framför allt på arbetsplatser. Inte bara det att ingen vill anställa en äldre person. Nej, om man har ett jobb räknas man inte längre. Och framför allt: De yngre negligerar en! Som att det är självklart att man är konservativ för att man är äldre. Eller är det en osäkerhet hos dem?  Eller ska jag skriva: JAG kände mig diskriminerad? Man känner sig hur som helst marginaliserad.

Det gäller också sättet man blir behandlad på.

"Ställ dig inte på stolar, för att nå högt upp!"

"Ska du inte ha en timer på spisen?"

Men vad i... Jag står visst på stolar och jag stänger faktiskt av spisen! 

Självklart känner jag att jag blivit äldre. På så sätt att jag blir trött fortare än tidigare. MEN... jag KÄNNER mig inte äldre inne i huvudet!

Som tur är är jag nu anställd på ett företag, som inte med ett ord har tvekat på att anställa mig. De t o m uppskattar min erfarenhet. Jag får "cred" för vad jag gör. Igen. 

 

Därute finns säkert ni som känner likadant. Varför ska man behöva slåss för att bli respekterad? Slogs för respekt gjorde jag på 60-, 70-talet. Men då var det för att jag är kvinna. Och nu ska jag behöva slåss för att jag är över 60!